Mod & lycka



Stunder av lycka, fullt fart med Agraff på väg hem från 24-timmars.  Foto: Hans Björk



Jag blir ofta kallad modig när jag ger mig ut och seglar, och nu med seglingen Göteborg- Island- Göteborg precis avslutad, har jag blivit kallad modig flera gånger. Men det är inte modigt alls att segla till Island för min del. Att segla en båt som jag tycker är urläcker, med flera människor jag känner, gillar och litar på, och dessutom var det flera trevliga, pålitliga och kompetenta människor ombord, det är inte mod. Du eller jag kan aldrig vara modiga, om vi inte är rädda eller ängsliga för det vi skall göra. Jag vet vilka rädslor jag skall lära mig att övervinna, att vara modig lite oftare helt enkelt.

För tänk att jag blir gammal och sitter i en gungande sittbrunn (ingen gungstol för mig) i hamnen, och undra varför jag aldrig släppte tamparna och gav mig iväg på vissa äventyr. Även om mina kära föräldrar alltid varit stöttande, så har de ofta stilla frågat när och hur jag tänker komma tillbaka, för det kommer jag inte alltid ihåg att berätta. Men vad är det som säger att jag måste komma tillbaka?

 Det gäller att tänka som Olof Röhlander, se till att framrutan är större än backspeglarna, tona ner sidospeglarna och köra full fart framåt mot målet.

Men det gäller att ta vara på stunderna av lycka på vägen. Jg har seglat hela helgen, det gör mig lycklig både för stunden och flera dagar framöver. Sedan kan jag plocka upp känslan av lycka när helst det passar mig, för ja, känslan kommer tillbaks, ungefär lika galet som i Mange Schmidt text.